Jaguarmotorn är stor och matchar utan problem Dodgens originalmaskin i yttermått, men så vackra dessa motorer är. Framförallt i äldre utförande med polerade släta ventilkåpor. Vem har sådana på lager till mig?
En verkstadskran är ett krav för att kunna hantera motorn som är tung och även med den så är sexan en riktig gris att baxa runt i verkstan.
Trots många muttrar och brickor sedan britternas förkärlek att använda genomgående skruv och mutter så går demonteringen fort. Efter drygt en timme är det dags för topplyft.
Mr Cleveland är en riktig buse att ha med i verkstan. Framförallt när hussen håller till på golvet och skruvar så är han riktigt mycket i vägen och härjar gärna med att tigga efter busande och klapp.
Ställ inte ens frågan för jag har absolut ingen som helst aning om hur denna fina gyllenbruna sand kan finnas i denna mängd inne i insuget bakom varje förgasspjäll. Jag fruktar det värsta hur motorn kommer se ut inne i cylindrarna.
Förgasarna är tragiskt skitiga både på in- och utsida. Som tur har jag lånat en ultraljudstvätt och det känns som dessa två kommer få ligga timmar i den.
Med lyftoket till motorlyften kan jag ställa lyftet exakt rakt upp vilket är ett krav eftersom toppen är tajt mot pinnskruvarna. Det är ändå trixigt att få upp toppen trots duktigt med WD-40.
Men skam den som ger sig och loss skulle den bara.
Det ser ändå rätt normalt ut ner i cylindrarna och loppen verkar inte direkt slitna.
För underlätta vidare demontering så sprutar jag ner en dryg deciliter WD-40 i varje cylinder. Tanken är nu att den ska få krypa ner och lösa lite runt bland annat kolvringarna.
Nu börjar Cleveland bli mer och mer otålig. Han anser det finns så oerhört mycket viktigare saker att göra nu än att ligga som en hösäck under hussen Ford -32-projekt som tyvärr har hamnat helt på dekis nu under Plan Farfar.
Cleveland har rätt och jag är nöjd. Hans glädje över att hussen nu släcker och gör kväll efter han kånkat ut toppen till bilen är total.