Bild
Nästa artikel

Ovanligheter

2 mars 2017

Med parollen "the Dutch took the clutch" skulle Daf ta Amerika med storm. Det blev en liten vindpust i New York

Borgward fanns under hela femtiotalet i USA. Man hade två återförsälajre, en i Los Angeles och en i New York. De sista åren hade man även en filial i Florida.

Glas Isar var en näpen liten bil som inte var helt oäven. Men i USA kan det inte sålts många.

Citroën sålde trögt i AMerika, främst var det krångel med att typa modellerna med sin hydraulik och andra finesser. DS och ID såldes med viss framgång, SM med Maseratimotorn bsålde dock bra. GS stoppades i princip omgående och hur det gick för AMI i USA verkar oklart.

I slutet av femtiotalet dök det upp en märklig bil som kallades Toyopet. Den kom från Japan och ingen tog japansk bilbyggarkonst på något större allvar, då.

En annan liten märklig Japanbil som trevade sig in på den amerikanska markanden, Trehjuliga Daihatsu Trimobile.

Jeep-konkurrent 1962 , Datsun Patrol visade att Japansk bilindustri verkligen kunde bli något att räkna med, snart.

DKW såldes, men man hade lite svårt för att förstå turerna runt det där med tvåtaktare, tanka olja i bensinen? Varför då?

Auto-Union 1000SP kallas ju här för "mini Thunderbird" och den snygga coupén var klart USA-inspirerad.

Fiats jeep Campagnola är rätt så okänd utanför Italien men ett litetförsök att lansera den i USA gjordes 1954. Campagnola gjordes från 1951 ända fram till 1987.

Mitt udner kalla kriget försökte man sig på något så bisarrt som att sälja ryska terrängbilar i USA. Ett försäljningskontor sattes upp i New York runt 1973 och UAZ:en skulle sälas under det mer kända namnet VAZ. Mycket oklart om det verkligen kom några omdöpta UAZ:er till USA.

Renault 4CV fanns att köpa från 1950 och framåt.

Brittiska Hillman Husky såldes också, så även Minx cabriolet och några andra modeller.

Triumph TR10 är en okänd modell för oss, för det var egentligen en Standard Ten som döptes om för Amerika.

Och jovisst har man sålt Wartburg i USA också. The most remarkable car in the world!
Som man enligt annonsen aldrig behöver byta olja på, serva, smörja eller göra något annat med, fantastiskt va?
Man skrev aldrig ut vilket Tysklad bilen kom från heller.

Willy Witkin sålde även Skode en kort period. Feliciacabrioleten är ju riktigt snygg.

Simca var en kuriositet ui femtiotalets USA, men senare tog Chrysler över importen och under sextio och sjuttiotalet sålde Simca relativt bra bland importbilarna.

GM sålde Opel via Buick i USA för att erbjuda lite mindre modeller, även amerikanska "comapcts" var ju rätt stora. Ford tog in både tyska Taunus och flertalet brittiska modeller i USA.

Många europeiska minibilstillverkare var mycket optimistiska över den stora USA-marknaden, oftast i överkant optimistiska. Här är Maico 500 Sport.

Och Zündapp hoppades också på strykande åtgång med sin smarta lilla bil, men framgången uteblev för den också.

Man undrar även hur många Tempo Matador som Fanta Motors fick sålt.

En bil som var märklig oavsett var den såldes, Panhard PL17.

Volvo har varit rn jätte i USA på lastbilssidan i decennier, men Scania är närmast totalt okänt därborta. Men det betyder inte att man inte försökt komma in på marknaden. Här annons för bussen BR112 1983.

Med skyddstullar och hårda krav uppstod men märklig inportmarknad som kallades för "greymarket cars" Ofta togs bilar in och byggdes om i Kanada för att sen saluföras i USA. Ibland döpte man även om dom helt, som denna Zoe Z3000ST, som ju är en vanlig engelsk Reliant som fått bredare rumpa.

Citroën var ju fortfarande omöjliga tt få in , förutom för driftiga CX Auto. Man köpte främst bilarna i Nederländerna byggde om dom, skeppade till Kanada för typning och tog bort alla Citroënmärken.
Så gjorde man främst med CX som hette CXA här, senare försökte man med Citroën XM som fick heta XM Vitesse istället. Det såldes bara 20 XM i USA och det var en dyr bil med en prislapp på cirka 60000 dollar.

Jugoslaviska Yugo såldes dock som just Yugo fast dom krasst sett borde döpt om dom till något annat. Yugo blev snabbt en av de mest utskrattade bilarna i USA.

ARO var en stor exportprodukt från Rumänien, den har sålts i 110 länder och har även byggts i Brasilien, Colombia, Venezuela, Spanien och Portugal. Och här är den i amerikansk annons från 1998. Dessa hade en V6-motor från Ford.

Alfa Romeo är inte helt okända i USA. Deras sportigare bilar som Spider, GT Junior och dom har varit populära. Alfa 164 var ingen storsäljare men prislappen på 17000 dollar, vilket var ungefär detsamma en Ford Mustang GT kostade 1995 känns fördelaktig.