Ratten har inte alltid funnits där. Det var först under 1890-talet som den började synas på nya automobiler. De första bilarna hade en styrspak, men den konkurrerades snart ut av nymodigheten ratten.

Idén med en styrspak är alltså inte ny, men tekniken bakom har förändrats en hel del. Redan 1955 byggde Pontiac experimentbilen Firebird III med en fast styrspak som kände av handens tryck och reglerades via ett 'fly-by-wire' system - en nymodighet som just dykt upp i jaktplanen vid den tiden.

Saab hade ju som bekant en del input från flyget och det kom till användning i Prometheus som det joystickstyrda experimentet kallades.

Föremålet för experimentet var en vanlig Saab 9000 Turbo med automat. Ratten åkte ur - ett knippe små elmotorer och processorer med en joystick monterades på förarens högersida. Lite reglage som torkare, blinkers och sådant flyttades till förardörren.

Istället för rattstång skötte ett hydrauliskt system överföringen från joysticken till framvagnen - Drive by wire.

Projektet från 1992 var en del av något som kallades för Prometheus - kort för Programme for European Traffic with Highest Efficiency and Unprecedented Safety.

Det kom till under andra halvan av åttiotalet och var ett slags samarbete mellan bilindustri och myndigheter.  Andra inblandade var BMW, Mercedes-Benz, Jaguar och några till. Vid den här tiden hade datorer börjat bli en del av vardagen och mycket av Prometheus  handlade om hur man skulle implementera det i bilarna - med fokus på säkerhet.

Med joystick hade man en säkerhetsmässig fördel. Ratt och rattstång eliminerades - istället gjordes plats för en rejäl airbag.

Körmässigt krävdes en hel del tillvänjning, att lära sig köra bil på nytt. Fast ratten kommer nog ändå dominera i bilar under överskådlig framtid.

Men det hindrar inte att alternativ fortsätter att dyka upp. 1998 utrustade Mercedes-Benz en SL med dubbla joysticks. 

Där ratten suttit fanns nu ett extra fack. Här hittar man ett litet minikontor att sysselsätta sig med under körning - komplett med ett par coola solgasögon! 

I veckans avsnitt av Studio Klassiker börjar vi med att prata hastighet och att köra fort. Det är inget Claes Johansson håller på med.

– Det är givetvis bara poänglöst, totalt ointressant. Det finns ingen poäng med att köra fort, jag har aldrig förstått det. Marschhastighet och snitthastighet, då börjar det bli intressant. Den största konsten är att klara av att köra långsamt, säger han.

Vi går också in på kluriga Saabfinesser och Claes nämner en funktion som han faktiskt inte uppskattar.

– Den mest idiotiska Saabfinessen är den automatiska stolsvärmen. Själva finessen stolsvärme är genialisk, men så bestämde någon ingenjör att under en viss temperatur ska du ha varmt arsle. Det är helt vansinnigt istället för att bara ha en vanlig knapp.

Fredrik Nyblad nämner att Volvo under utvecklingen av 144 döpte de hemliga testbilarna till ”Matsuo” för att avleda uppmärksamheten.

– Den registrerades även som en Matsuo i Bilregistret, säger han.

Biltillverkarna har i alla tider försökt hitta kluriga lösningar för att öka försäljningen. Saab var inget undantag – under 2000-talet tog till exempel etanolsatsningen ordentlig fart och fick bilägarna att börja tanka E85.

Men många år tidigare fanns än minst lika kreativ lösning hos Saab i Finland: att köra på sovjetisk motorfotogen (kerosin).

I den finska bilfabriken i Nystad byggdes från 1977 en specialversion av Saab 99 GL som kallades Petro. Den hade lägre kompression för att kunna köras på andra bränslen än bensin, däribland fotogen. Projektet i Valmetfabriken gick under namnet Lapponia.

Många motorkomponenter hämtades från Saab 99 Turbo men någon turbo fanns inte i 99 Petro. Bränsletanken delades upp i två delar: en mindre del för bensin som främst användes vid kallstarter och accelerationer samt en större del för fotogen som användes i jämn fart. Tanklocket för fotogen monterades bredvid registreringsskylten.

Billigt alternativ till diesel

Så varför tanka fotogen – var det för att ge Saab de rätta flygvibbarna? Nja, det berodde helt enkelt på att Finland under 1970-talet hade god tillgång på lågoktanigt fotogenbränsle som importerades från Sovjet tack vare ett bilateralt handelsavtal.

”Behovet av tunga och lätta bränsleoljor har uppfyllts nästan uteslutande av import från Sovjetunionen. Under de senaste åren har drygt tio miljoner ton av olika oljetyper importerats från Sovjet varje år. Dessutom har vissa relaterade produkter som toluen, propan, butan och fotogen importerats”, står det till exempel i boken Finnish-Soviet Economic Relations från 1983.

Det blev ingen långvarig satsning, men den gjordes på grund av 1970-talets oljekriser som ledde till skakig ekonomi och osäkerhet i hela Västvärlden kring vad bilägarna egentligen ska tanka i framtiden.

Men på 1970-talet var det inte tal om någon elektrifiering eller biogas för att sänka utsläppen och minska beroendet av oljan. Istället ledde Saabprojektet alltså till att ägarna kunde tanka fotogen, men även terpentin som kunde framställas som biprodukt vid cellulosakokning.

Fotogen-Saabarna beskrevs av en motortidning som relativt snåla (7 l/100 km) och billiga (halva bränslekostnaden mot bensin). En bilist som körde långa sträckor kunde välja fotogen istället för diesel vilket skulle ge varvgladare motor, snabbare acceleration, bättre kallstartsegenskaper på vintern och lägre ljudnivå.

Illaluktande specialmodell

Saab 99 Petro byggdes bara mellan 1980 och 1984 för den finska marknaden, och tekniken erbjöds även i Talbot Horizon. Det kunde vara ganska ekonomiskt att köra på motorfotogen eftersom den var befriad från annat än moms, men när fotogenpriserna höjdes och antalet fotogenmackar blev färre försvann marknaden helt.

Det fanns heller inget som helst intresse i övriga Europa att köra igång en liknande satsning.

Att köra på den här typen av kerosin innebar att Saaben luktade ”som en gammal snipa”, skrev Petri Tyrkö vid finska Saabklubben i en artikel som publicerades i medlemstidningen Saabisti och som även publicerades i Svenska Saabklubbens skrift ”40 år tillsammans” från 2016.

”En oriktigt inställd motor eller ett oskickligt körsätt gav faktiskt upphov till en veritabel stank, inte helt olik den man i dag kan inandas på internationella flygfält.”

Totalt byggdes 3 756 exemplar av Saab 99 Petro och 2 385 exemplar av Talbot Horizon med fotogendrift.

Saab Cars Magazine 2.2020 är slut i vår webbshop. Den finns i välsorterade tidningsbutiker fram till den 9 februari. Här hittar du din butik

1960-talet skulle bli ett bilköpardecennium. De goda åren rullade in.

För Saabs del sammanföll det med minskade beställningar av krigsflygplan, vilket underströk vikten av att investera stort i bil­produktionen – 50 miljoner! Det skulle ge ett tillskott på 25 000 kvadrat i fabriken i Trollhättan och en välbehövlig förnyelse av maskinparken. 

Saab 93 presenterades den 1 december 1955. Skulle den kunna ensam kunna bära planerna på en årsproduktion om 60 000 bilar år 1963, varav hälften skulle gå på export? En säregen, äggformad bil med tre cylindrar. 

Vad ville amerikanarna ha?

I brist på V8 så iallafall lite mer ljus och rymd i kupén – och hard top! Just den finessen tycks nästan ha kommit till av en slump. En rithand som vilat lite för hårt mot arket när dörrhand­taget skulle få sin exakta placering? 

Det fascinerande utkastet från 1957, oklart av vem, har sina förtjänster. Ett nytt och bredare tak med inbyggd evakuering av kupéluften i bakkant och en rent profetiskt, barracudisk bakruta skulle nog gå att få in i budgeten. Man sparade ju in på pressverktygen för bakskärmarna! Och bakluckan var ju i stort sett den gamla vanliga.

Det här är en artikel från senaste numret av Saab Cars Magazine.

Uppdatering: Saab Cars Magazine 2.2020 är slut i vår webbshop. Den finns i välsorterade tidningsbutiker fram till den 9 februari. Här hittar du din butik

En Agusta Bell 206 Jetranger flyger in. Med en märkvärdig last. Platsen är Malmön, så långt det går att komma västerut, från Uddevalla räknat. En elak plats mot allt som är plåt. 

Havet behöver inte göra sig till. Här är salthalten 35 promille och kristallerna hänger av egen kraft osynligt i luften, redo att långsamt utföra sitt uppdrag; att ljudlöst arbeta sig in och förgifta varje plåtspalt, varje skrymsle.

Till det kommer tortyrkollegerna Storm och Steksol regelbundet och kör sin grej. Allt för att testa motståndskraften i några oskyldiga Saabkarosser. 

När helikoptern fullgjort sitt uppdrag står tre olycksbröder på rad, dränerade på all livsgnista. Sida vid sida på death row. Om de bara inte fötts blinda, kunde de tre åtminstone blickat ut över den hänförande havsutsikten. Men inte ens det.

Det här är en artikel från senaste numret av Saab Cars Magazine. 

Uppdatering: Saab Cars Magazine 2.2020 är slut i vår webbshop. Den finns i välsorterade tidningsbutiker fram till den 9 februari. Här hittar du din butik