För femtio år sedan var en ny årsmodell av Sveriges mest sålda bil inget mindre än en riksangelägenhet. Och även de måttligt bilintresserade såg att något hade hänt med den sjunde upplagan av Volvo 140-serien. 

Fram fanns den helt nya grillen i plast. Eftersom fronten var formgiven som ett öppet hål hade Volvo redan från början en konstruktion som öppnade för möjligheten att relativt enkelt kunna byta utseende på modellen. Att de stora blinkersglasen på framskärmarna gick runt hörnen så att de även kunde ses från sidan ansågs vara en viktig säkerhetsdetalj. En annan säkerhetsfunktion fanns i dörrarna som försetts med balkar som förbättrade sidokrockskyddet.

Den nyheten och ratten med skyddsstoppning och energiupptagande rattstång kopplades till säkerhetsbilen Volvo Experimental Safety Car, VESC, som presenterats några månader tidigare. Nu hade man omsatt en del av idéerna från VESC till vanliga produktionsbilar hette det. Även bakstammens form var ändrad med registreringsskylten försänkt och nya större bakljus. Men lasttröskeln var fortfarande lika hög.

Det är en aning monokromt bakom ratten i Peter Brobäcks Volvo 142, med svart plast över hela instrumentpanelen. Men materialet skapade också möjligheter för nya former – som mittpanelen med strömställare. Den nya instrumentpanelen på årsmodell 1973 städade bort en rest från 1960-talet. Hastighetsmätaren av termometertyp var ersatt med en rund hastighetsmätare i ett rektangulärt och koncentrerat mätarhus. Ratten var 30 mm mindre och även den bidrog till ett modernare intryck med sin skyddsstoppning. 

Tidningen Motor var bland dem som kritiserat den äldre instrumentpanelen, nu skrev man: ”Tack så mycket” i artikeln där den nya Volvon presenterades. Instrumentpanelen var en så viktig nyhet att inte bara Volvos kundtidning Ratten satte den på omslaget, även Sveriges största biltidning Vi Bilägares hela omslag pryddes av en bild på instrumentpanelen. Värmereglagen var också nya och med dem kunde man bättre reglera var luftströmmarna skulle gå och välja att få kall luft i en riktning och varm luft i en annan. 

Just idag behöver jag inte testa hur effektiva de är på att leverera värme, det är högsommar och i stället försöker jag få lite fläktande vindar från ventilationsrutorna i Peter Brobäcks 142:a. Framför oss kommer ett tryggt och välbekant motorljud från B20A-motorn. I vanlig landsvägskörning känns den fyrväxlade lådan fullt tillräcklig för att hålla varvtalet i schack. 

Mätaren står på drygt 25 000 mil och styrningen har kanske blivit lite oprecis med åren. Men det är fascinerande att se hur den då helt nya konstruktionen av instrumentpanel klarat 50 år utan att spricka eller blekna. Så har också den här bilen tagits väl omhand och haft få ägare. Den var först demobil och sedan tjänstebil hos Volvoåterförsäljaren Bildepån i Varberg. Först 1977 såldes den till en privatperson, denne behöll den ända till 2016 då Peter Brobäck köpte den. 

– Jag träffade Karl-Erik första gången på Saab- och Volvoträffen i Varberg året före, säger Peter Brobäck. Han fick skjuts dit av sin son då han drabbats av en ögonsjukdom. Jag sa att han skulle höra av sig om bilen blev till salu. 

Peter Brobäck la märke till det goda skicket på bilen. Den har aldrig rostlagats men i början på 1990-­talet hade den fått en hellack på Volvoverkstaden efter att ha blivit påbackad. 

– Han fick tjata rätt rejält för att få den lagad, säger Peter. Men Karl-Erik ville verkligen att den skulle bli fin. Försäkringsbolaget fick stå för krockskadan och så la han till kostnaden för att resten av bilen skulle lackeras om. Men efter det så kördes den bara lite och ett par år senare köpte han en 945:a som blev ny bruksbil och den här fick stå i hans garage.

Enligt Volvo hade 140-serien ändrats på mer än 1 000 punkter till årsmodell 1973. Flera av ändringarna skulle leva kvar även på 240-serien i flera år. Bakstammen passar mellan modellserierna men med en liten skillnad. Hålen för emblemen med piggar ändrades så att de satt längre ut på 240. 

– När de bytte bakstammen på den här på 1990-talet så var plåtdelen egentligen till 240, säger Peter Brobäck. Det syntes på att emblemen satt på fel ställe när jag köpte den. Jag har borrat upp två små nya hål och lagt igen två andra för att få emblemen på rätt ställe. 

Under år 1972 fick Sverige ett helt nytt system för registreringsskyltar. I press- och broschyrbilder för 140-serien syntes de nya skyltarna. De gamla länsbokstavsskyltarna försvann och Volvo hade lagt beslag på några av de nya numren. Samma registreringsnummer kunde dyka upp på flera olika bilar i samma broschyr. Framför allt var det MLB 802 och ROX 132 som användes. De nya registreringsskyltarna bidrog kanske också till känslan av att årsmodell 1973 var något helt nytt. 

Den som ville köpa en Volvo 142 1973 kunde välja basmodellen med B20A-motor på 82 hk, mer populär var De Luxe som både gick att få med B20A eller B20B med dubbla förgasare och 100 hk. Toppmodellen Grand Luxe med insprutningsmotorn B20E hade 124 hk. Ett par modellversioner var nya i Sverige. Grand Luxe fanns även som fyrdörrars 144 GL och herrgårdsvagnen 145 såldes med insprutningsmotor och texten ”Fuel Injection” på bakluckan.

Kanske hjälpte de stora uppdateringarna försäljningen, för årsmodell 1973 blev den mest sålda av 140-serien. Totalt tillverkades 214 770 exemplar och i Sverige såldes 31 187 stycken 142. Volvo 144 var fortfarande betydligt ovanligare, 12 631 bilar såldes, herrgårdsvagnen 145 var faktiskt mer populär: 13 774 exemplar såldes i Sverige. Men 1973 års modell var inte bara omtyckt som ny, när den blev lagom billig att bli ungdomsbil så var det årsmodellen man skulle ha. Den uppfattades som modern och många uppskattade instrumentpanelen. Och så var det ju sista årsmodellen innan de stora parkbänksstötfångarna kom.

– Min första bil var en Californiavit 144 -73 som min farfar gav till mig, säger Peter Brobäck. Jag körde den i fyra år och mina kompisar som mest hade skrotiga Bubblor ville gärna åka med mig för jag hade ju en fyrdörrarsbil. Vi kallade den Fjorton-fyran på lite skånskt sätt. 

Volvointresset fick Peter från sin pappa och idag är han ordförande i Svenska Volvo 140-klubben. Den solgula 142:an är inte den enda 140-seriebilen i Peters samling. Han har bland annat en 145 -73 som är under renovering, en högerstyrd -68:a, en USA-importerad 144:a och en -74:a med servostyrning – ovanligt. Trots alla bilar så har det ändå blivit flera tusen mil med den här 142:an sedan Peter köpte den 2016. 

– Jag har varit på västkusten och till Danmark och Tyskland. Den är pålitlig och bekväm. 

Det enda Peter Brobäck gjort med bilen förutom service är att låta renovera generatorn och så har han låtit elförzinka en rad detaljer under motorhuven hos företaget Färjhstarka. 

Volvo nådde flera höjdpunkter 1973. Försäljningen i Sverige var urstark och ändå gick USA om och blev den största enskilda marknaden för Volvo. Det här var också året då Volvo 140 nummer 1 000 000 tillverkades. För första gången hade Volvo tillverkat en modellserie i mer än en miljon exemplar – det var ju toppen!

Saab hade storslagna planer på hur 9000-modellen, som fyller 40 år i år, skulle locka välbeställda köpare och klättra på prestigestegen.

Tanken var att lansera en specialmodell kallad Saab 9000 Ecosport. Den skulle chocka besökarna på Genèvesalongen 1992 och hade en 280-hästarsmotor och fyrhjulsdrift – en trend som få bilmärken hakat på vid det laget.

Saab Cars Magazine har, nästan 40 år efter projektstarten, spårat processen med att ta fram 9000 AWD. Det har skett med hjälp av hittills opublicerat material ur Saabmuseets arkiv och med intervjuer av ingenjörer och marknadsförare som var med under utvecklingsarbetet.

Men i sista sekunden fick lanseringen stoppas. Vid det här laget ägdes Saab av GM, och en chef hos koncernsyskonet Opel ville att hans märke skulle bli först med tekniken – inte Saab.

”Affischerna var tryckta. Allt var klart. Istället gick rubbet i containern när fyrhjulsdriften skrotades”, skriver Calle Carlquist.

En framhjulsdriven variant fick stressas fram i panik, och den fick nästan ingen uppmärksamhet alls i motorpressen.

Saab 9000 Ecosport hade flera tekniska innovationer, bland annat en smart ”termosteknik” i motorn och så kallade UV-strålkastare. Den hade också en överraskande simpel lösning för att sänka markfrigången på utställningsbilen. Dessa och övriga finesser kan du läsa mer om i tidningen.