För en gång skull finns en tanke, en gnutta planering. Vi startar nu från Wij och rör oss mot Svärdsjö (å dessa vackra ortnamn!). Svärdsjö (vid gamla vägverksstationen): Typ 12.00 Falun (vid Koppargruvan). Pass 15.30 Enviken (fiket): Kanske 18.30. Ungefärliga tider. Kom och säg hej!

Rapport från nuet. Eller nysset, mer korrekt. Vi strävar uppåt, norrut efter en superdag i Dalarna. Rapporter följer strax (också en liten eftersläntare från bergslagen). Att styra med vänster hand och blogga med höger går bra. Det tar bara lite längre tid att få ut rapporterna på nätet. Just nu (eller nyss då). Vi har Viksjöfors inom räckhåll och Alfta inom hörsägen. Det talas om att vi ska sova vid någon friluftsgård benämnd ”Hascha”. Svårt det här med dialekt . (Nu är vi i Viksjöfors. Fast för en stund sedan.)

Alla dessa sovande loger, frikykobyggnader och ordenshus, vilka idéer föder inte de. Med sina luftiga rum och högsträckta fönster. Masoniten på väggarna, pendellamporna i taket. En scen, biostolar… Den känslan fick Katarina och Lasse Jonsson när de första gången klev in i det som idag är Jonssons Fik & Butik. Men man gjorde något åt saken. Man köpte sig en rödmålad nykterhetslokal i utkanten av Enviken. Café hade de haft redan tidigare, närmare byns centrala korsning. Men här fick verksamheten rymd, stil och handikappramper (sådant måste också finnas enligt reglerna) – och en rejäl lägenhet ovanpå. Så man flyttade hit för gott. Spelningar, fik, butik – allt är möjligt och allt sådant sker i Rockabilly-täta Enviken. Vi blir kvar en stund. Och en stund till. Får provköra en Ford -36 cabriolet. Mårten Östlund heter ägaren och han låter sig övertalas. Snällt. Vilken bil! Vilken jädra bil! Ibland stämmer allt. Som en kväll i Enviken. http://www.jonssonsfik.se

Per Andersson i Lindesberg tipsade oss om Råsvalen. Först fattade vi ingenting, men det klarnar snabbt när vi väl hamnade hos Lennart och Sven, två gentlemen med känsla för båtmotorer, råoljemaskiner – och framför allt för den låga, stålsnygga Råsvalen. För en båt är det. Hon byggdes 1914 som timmerdragare och genomgick ett antal stadier innan hon mödosamt fick livet tillbaka på 1990-talet genom Lindesbergs Turistbåtförening. Föreningens eldsjälar hittade det 12,20 meter långa skrovet – för så mer var det inte frågan om – i Sollentuna. På två år byggdes salong, styrhytt och tusen andra saker. Motorn är en 25-hästars tändkula av fabrikat Säffle. Halva styrkan står i maskinrummet när Lennart sätter fyr. Vi andra står utanför men blir varse när maskineriet slår igång med en knall. Hinken som sitter över skorstenen (heter säkert något annat på båtspråk) skjuter iväg som en projektil. Sedan står Säffle stampar takten, med en lugnande inverkan på alla omkring Råsvalen. Efter det blir det båtmotorer. Konstiga, vackra, funktionella. Det knäppaste hänger i taket, en svensktillverkad ”jätteåra” som krigmakten använde sig av. Ser mer lämpad ut för drift av bananbåtarna i Barna Hedenhös. Elsjälar är det. Mycket jobb och lite pengar in. Som all verksamhet av den här sorten. Ta en tur i sommar! Du hittar all information på: http://www.msrasvalen.se