Vi blev otroligt fascinerade av hur bra golvet har klarat alla år.
Micke "Morris" dök även upp till kvällens ”hobby”. Han är som många säkert redan listat ut rätt inne på engelska bilar och han har en himla fin Morris Traveller, ni vet en sån här woodieliknande liten kombi.
All hjälp är välkommen även om det just nu innan vi fått in beställda prylar står och stampar lite på samma ställe.
Men Micke ville fortsätta med motorn, han verkar tycka det är kul med storleken i jämförelse med lillfyran han har i Morrisen.
Jag fortsatte med karossnurran, kan villigt erkänna jag var väldigt sugen på att få karossen upp-å-ner för att verkligen få klart för mig hur jäkla illa ställt det var med underredet.
Men första ville jag staga karossen i dörröppningarna.Det gör jag för vi inte ska riskera att den säckar och sedan bygger ihop den krokig med nya sparklådor och annan plåt. Med tanke på hur dåliga sparklådorna är och att bilen är rambyggd så är det mer viktigt än på Gamlingen än en bil som har självbärande kaross.
Vi behöver även skydda rutorna både in och utvändigt från elakt gnistregn som annars direkt kvaddar rutornas yta och lämnar de svartprickiga. Micke och Kåre klädde därför in rutorna i byggplast och en tejp som kan sitta fast i veckor och ändå går lätt att få bort.
Det kan vara värt att tänka på istället för exempelvis "silvertejp" som man annars gärna använder som en slags super allroundtejp.
Kåre ivrade på att få slipa in ventiler och montera ihop det nyplanade topplocket med nya ventiltätningar, de gamla var som bakelit. Det var lite kul att se Kåres förvåning när jag plockade fram exakt sådana tätningar som han ville montera och som satt i toppen från 1951 från resterna ur en packningssats till en Cheva 350 från 1990 och framåt. Den hade jag på hyllan.
Så är det med mycket till jänkare, i alla fall om vi håller oss till lite äldre modeller. Jag brukar säga att just Chevrolet är lite som en Volvo Amazon. Typ "one size fits all" och ta exempelvis den beställda kopplingssatsen som kommer från USA. 9 1/8tum kopplingen passar alla Chevrolets personbilar inklusive truck från 1937 till 1953. Tänk om dagens biltillverkare hade haft samma tänk.
Direkt efter när Micke på förra” hobbyn” plockat av toppen så hällde jag ner ett par deciliter ATF-olja i varje cylinder. Fördelen med automatlådeoljan är att den i viss mån löser och framförallt smörjer.
Vi ska ju inte riva ur kolvarna men det får gärna bli lite smörjning och "tvätt" av kolvringar och ATF:n rinner sakta ner i cylinderväggarna och runt kolv/oljeringar.
Motorn var tömd på olja och jag konstaterade redan dagen efter att en hel del av ATF-oljan hade sjunkit undan och det var en pöl under motorn. Men det kom inte från en lös oljeplugg – oljetråget har helt enkelt rostat sönder där det stått mot golvet i ladan under alla år.
Vem var det som påstod att det är enkelt att sätta fart på en gammal bil som stått i många år?
Precis som vi gjorde med ramen gick Kåre på underredet med hans bulleribång ångtvätt som laddar på med 140-gradig ånga.
Vi blev otroligt fascinerade av hur bra golvet har klarat alla år och att tvätten till och med skalade fram helt rena plåt ytor med väl synliga spår efter pressverktygen som dunkade fram rillor och fördjupningar 1953
Stärkt av framgången, ja vi kostar väl på oss 1-0 till oss på golvets skick, även om bakre hjulhus och kanten runt bagageutrymmet är mycket sämre.
Kåre blev så pass inspirerad att han redan förmiddagen dagen efter i sitt eget garage fixade den lilla rost som fanns på våra ”nya” dörrar.
44 dagar kvar…
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
All hjälp är välkommen även om det just nu innan vi fått in beställda prylar står och stampar lite på samma ställe.
Men Micke ville fortsätta med motorn, han verkar tycka det är kul med storleken i jämförelse med lillfyran han har i Morrisen.
Jag fortsatte med karossnurran, kan villigt erkänna jag var väldigt sugen på att få karossen upp-å-ner för att verkligen få klart för mig hur jäkla illa ställt det var med underredet.
Men första ville jag staga karossen i dörröppningarna.Det gör jag för vi inte ska riskera att den säckar och sedan bygger ihop den krokig med nya sparklådor och annan plåt. Med tanke på hur dåliga sparklådorna är och att bilen är rambyggd så är det mer viktigt än på Gamlingen än en bil som har självbärande kaross.
Vi behöver även skydda rutorna både in och utvändigt från elakt gnistregn som annars direkt kvaddar rutornas yta och lämnar de svartprickiga. Micke och Kåre klädde därför in rutorna i byggplast och en tejp som kan sitta fast i veckor och ändå går lätt att få bort.
Det kan vara värt att tänka på istället för exempelvis "silvertejp" som man annars gärna använder som en slags super allroundtejp.
Kåre ivrade på att få slipa in ventiler och montera ihop det nyplanade topplocket med nya ventiltätningar, de gamla var som bakelit. Det var lite kul att se Kåres förvåning när jag plockade fram exakt sådana tätningar som han ville montera och som satt i toppen från 1951 från resterna ur en packningssats till en Cheva 350 från 1990 och framåt. Den hade jag på hyllan.
Så är det med mycket till jänkare, i alla fall om vi håller oss till lite äldre modeller. Jag brukar säga att just Chevrolet är lite som en Volvo Amazon. Typ "one size fits all" och ta exempelvis den beställda kopplingssatsen som kommer från USA. 9 1/8tum kopplingen passar alla Chevrolets personbilar inklusive truck från 1937 till 1953. Tänk om dagens biltillverkare hade haft samma tänk.
Direkt efter när Micke på förra” hobbyn” plockat av toppen så hällde jag ner ett par deciliter ATF-olja i varje cylinder. Fördelen med automatlådeoljan är att den i viss mån löser och framförallt smörjer.
Vi ska ju inte riva ur kolvarna men det får gärna bli lite smörjning och "tvätt" av kolvringar och ATF:n rinner sakta ner i cylinderväggarna och runt kolv/oljeringar.
Motorn var tömd på olja och jag konstaterade redan dagen efter att en hel del av ATF-oljan hade sjunkit undan och det var en pöl under motorn. Men det kom inte från en lös oljeplugg – oljetråget har helt enkelt rostat sönder där det stått mot golvet i ladan under alla år.
Vem var det som påstod att det är enkelt att sätta fart på en gammal bil som stått i många år?
Precis som vi gjorde med ramen gick Kåre på underredet med hans bulleribång ångtvätt som laddar på med 140-gradig ånga.
Vi blev otroligt fascinerade av hur bra golvet har klarat alla år och att tvätten till och med skalade fram helt rena plåt ytor med väl synliga spår efter pressverktygen som dunkade fram rillor och fördjupningar 1953
Stärkt av framgången, ja vi kostar väl på oss 1-0 till oss på golvets skick, även om bakre hjulhus och kanten runt bagageutrymmet är mycket sämre.
Kåre blev så pass inspirerad att han redan förmiddagen dagen efter i sitt eget garage fixade den lilla rost som fanns på våra ”nya” dörrar.
44 dagar kvar…
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Relaterade bildspel
Mer från Klassiker
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.