Myten om den rostfria Gotlandsbilen – stämmer den? Ja åtminstone i ett fall – den inkagula BMW 1502 från 1976 som vi fick köpa av första ägaren Gunvor i Bro utanför Visby var fullständigt fri från plåtröta.

Solblekt och vind­pinad, javisst men det förtog inte glädjen över att kunna få fram det originalorangea i hjulhusen. Men vår 1502 bjöd ändå på många spännande utmaningar och bit för bit kunde broschyrskick lockas fram, åtminstone fläckvis.

Enda besvikelsen var att vår 1502 var lite träig att köra, inte alls sådär sprittig som vi hade föreställt oss. Redaktionens Alfisti lockades inte över till andra sidan. Efter avslutat projekt såldes bilen till en Norrtäljebo som var inne i en orange period.

Några år senare kom vår 1502 ut på auktion och högste budgivare blev Lars Furtenbach i Skellefteå. Han hade velat köpa BMW:n ända sedan han såg vår första artikel om den: ”Min mamma hade en mintgrön 1502 när jag var barn och därför har jag alltid velat ha en!”

BMW 1502:an har blivit en favorit i familjen som används för utflykter och veteranbilsrallyn. Att Klassikerredaktionen blev besviken på bilens prestanda kan bero på att den har fel förgasare menar Lars.

”Det är ju förstås ingen raket, men 1502 ska ha dubbelportsförgasare med automatchoke och den som sitter i är en enkelportsförgasare. Det var ofta fel på dubbelportsförgasarna så jag misstänker att förste ägaren har låtit byta den någon gång. Jag har rätt förgasare och luftfilterburk så jag ska ändra tillbaka.”