När farsan gick i pension i mitten av 70-talet blev han lite rastlös och jag erbjöd honom att åka med mig på dagarna som sällskap. Vid den tiden körde jag lastbil för Televerket och hade mina fasta turer, mest i Söderort med omnejd. Farsan ville gärna hjälpa till för att på så sätt göra någon nytta och inte bara vara till besvär.