Ratten har inte alltid funnits där. Det var först under 1890-talet som den började synas på nya automobiler. De första bilarna hade en styrspak, men den konkurrerades snart ut av nymodigheten ratten.

Idén med en styrspak är alltså inte ny, men tekniken bakom har förändrats en hel del. Redan 1955 byggde Pontiac experimentbilen Firebird III med en fast styrspak som kände av handens tryck och reglerades via ett 'fly-by-wire' system - en nymodighet som just dykt upp i jaktplanen vid den tiden.

Saab hade ju som bekant en del input från flyget och det kom till användning i Prometheus som det joystickstyrda experimentet kallades.

Föremålet för experimentet var en vanlig Saab 9000 Turbo med automat. Ratten åkte ur - ett knippe små elmotorer och processorer med en joystick monterades på förarens högersida. Lite reglage som torkare, blinkers och sådant flyttades till förardörren.

Istället för rattstång skötte ett hydrauliskt system överföringen från joysticken till framvagnen - Drive by wire.

Projektet från 1992 var en del av något som kallades för Prometheus - kort för Programme for European Traffic with Highest Efficiency and Unprecedented Safety.

Det kom till under andra halvan av åttiotalet och var ett slags samarbete mellan bilindustri och myndigheter.  Andra inblandade var BMW, Mercedes-Benz, Jaguar och några till. Vid den här tiden hade datorer börjat bli en del av vardagen och mycket av Prometheus  handlade om hur man skulle implementera det i bilarna - med fokus på säkerhet.

Med joystick hade man en säkerhetsmässig fördel. Ratt och rattstång eliminerades - istället gjordes plats för en rejäl airbag.

Körmässigt krävdes en hel del tillvänjning, att lära sig köra bil på nytt. Fast ratten kommer nog ändå dominera i bilar under överskådlig framtid.

Men det hindrar inte att alternativ fortsätter att dyka upp. 1998 utrustade Mercedes-Benz en SL med dubbla joysticks. 

Där ratten suttit fanns nu ett extra fack. Här hittar man ett litet minikontor att sysselsätta sig med under körning - komplett med ett par coola solgasögon! 

I veckans avsnitt av Studio Klassiker börjar vi med att prata hastighet och att köra fort. Det är inget Claes Johansson håller på med.

– Det är givetvis bara poänglöst, totalt ointressant. Det finns ingen poäng med att köra fort, jag har aldrig förstått det. Marschhastighet och snitthastighet, då börjar det bli intressant. Den största konsten är att klara av att köra långsamt, säger han.

Vi går också in på kluriga Saabfinesser och Claes nämner en funktion som han faktiskt inte uppskattar.

– Den mest idiotiska Saabfinessen är den automatiska stolsvärmen. Själva finessen stolsvärme är genialisk, men så bestämde någon ingenjör att under en viss temperatur ska du ha varmt arsle. Det är helt vansinnigt istället för att bara ha en vanlig knapp.

Fredrik Nyblad nämner att Volvo under utvecklingen av 144 döpte de hemliga testbilarna till ”Matsuo” för att avleda uppmärksamheten.

– Den registrerades även som en Matsuo i Bilregistret, säger han.

1960-talet skulle bli ett bilköpardecennium. De goda åren rullade in.

För Saabs del sammanföll det med minskade beställningar av krigsflygplan, vilket underströk vikten av att investera stort i bil­produktionen – 50 miljoner! Det skulle ge ett tillskott på 25 000 kvadrat i fabriken i Trollhättan och en välbehövlig förnyelse av maskinparken. 

Saab 93 presenterades den 1 december 1955. Skulle den kunna ensam kunna bära planerna på en årsproduktion om 60 000 bilar år 1963, varav hälften skulle gå på export? En säregen, äggformad bil med tre cylindrar. 

Vad ville amerikanarna ha?

I brist på V8 så iallafall lite mer ljus och rymd i kupén – och hard top! Just den finessen tycks nästan ha kommit till av en slump. En rithand som vilat lite för hårt mot arket när dörrhand­taget skulle få sin exakta placering? 

Det fascinerande utkastet från 1957, oklart av vem, har sina förtjänster. Ett nytt och bredare tak med inbyggd evakuering av kupéluften i bakkant och en rent profetiskt, barracudisk bakruta skulle nog gå att få in i budgeten. Man sparade ju in på pressverktygen för bakskärmarna! Och bakluckan var ju i stort sett den gamla vanliga.

Det här är en artikel från senaste numret av Saab Cars Magazine.

Uppdatering: Saab Cars Magazine 2.2020 är slut i vår webbshop. Den finns i välsorterade tidningsbutiker fram till den 9 februari. Här hittar du din butik

En Agusta Bell 206 Jetranger flyger in. Med en märkvärdig last. Platsen är Malmön, så långt det går att komma västerut, från Uddevalla räknat. En elak plats mot allt som är plåt. 

Havet behöver inte göra sig till. Här är salthalten 35 promille och kristallerna hänger av egen kraft osynligt i luften, redo att långsamt utföra sitt uppdrag; att ljudlöst arbeta sig in och förgifta varje plåtspalt, varje skrymsle.

Till det kommer tortyrkollegerna Storm och Steksol regelbundet och kör sin grej. Allt för att testa motståndskraften i några oskyldiga Saabkarosser. 

När helikoptern fullgjort sitt uppdrag står tre olycksbröder på rad, dränerade på all livsgnista. Sida vid sida på death row. Om de bara inte fötts blinda, kunde de tre åtminstone blickat ut över den hänförande havsutsikten. Men inte ens det.

Det här är en artikel från senaste numret av Saab Cars Magazine. 

Uppdatering: Saab Cars Magazine 2.2020 är slut i vår webbshop. Den finns i välsorterade tidningsbutiker fram till den 9 februari. Här hittar du din butik